Kennel Unstoppable

Kennel Unstoppable

Nu när de börjar närma sig ettårsdagen!

BlandatPosted by Kennel Unstoppable Sun, October 21, 2018 07:23:46
Oktober förra året är blev starten på den mest händelserika hösten/vintern jag än fått uppleva (2018 verkar dock jobba hårt för att komma ikapp!) jag tänker ge mig på ett försök att återberätta det så här ett år efter! Egentligen började de redan i februari 2017 då jag o Micke tre dagar in i vår Thailandsresa inser att jag är gravid, helt oplanerat men blev såklart en glad överraskning, efter en snabb gravidmatte inser vi till mickes förtret att hans årligs älgjaktvecka blir inställd! Thats life! Graviditeten flyter på bra, får lite andningsproblem och tyvärr går min älskade mormor bort mycket hastigt i en hjärtinfarkt i maj, det gör att jag blir mycket orolig över min plötsliga andfåddhet och får göra en hjörtutredning som tack och lov är helt utan anmärkning! Jag blir faktiskt bättre i andningen mot slutet av graviditeten och ställer hund höggravid och får Vittra till BIS på jakthundsutställningen o senare under sommaren även grupp tvåa i Märsta! I augusti börjar Sillen löpa! Japp klart de är dags att ta valpar! Jag och mamma lastar in lex och sillen i bilen och brummar ner till Danmark! Där står jag tjock om magen o håller en grandis som insemineras med sperman från Australien! Vi kommer hem och veckan efter paras min svarta mopstik Siri! Gravidmatten säger att jag o sillen är beräknade med några dagars mellanrum, men jag känner mig rätt lugn då Lex kom två veckor tidigt o de gör nog nästa med! Oj så fel jag fick! Oktober kommer och jag klättrar på väggarna! Ingen unge kommer ut! Sillen och jag vaggar fram ihop, vet inte vem av oss som suckade högst! Jag var beräknad till 21/10 en lördag. Kit kom inte ut då. På måndagen (23/10) börjar Sillen valpa! 5 valpar kommer ut med ett jämt mellanrum, sen paus, lite för lång paus, vi beslutar att åka till kliniken, vi snittar ut de sista valparna, tjock som en smock sitter jag på golvet o gnuggar valpar sent på måndagskvällen! Sillen vaknar ut narkosen och sköter sina valpar exemplariskt! Under tisdagen softar vi i lådan hon o jag! Mamma bjuder på langos o jag åt med god aptit! Känner att de drar mer än vanligt i magen men vill inte säga nått för i över två veckors tid har jag sagt att nu händer de, men de har stagnerat varje gång. Så tänker nu är jag tyst för nu ska han fan ut! O så blev de! Klockan 03:00 natten till onsdagen så springer Micke in o lämnar Lex till mamma, vi åker in till förlossningen och Kit är ute 04:20! Förlossning var smärtsam och snabb, jag var mycket pigg efteråt och sa till barnmorskan att jag åker hem så fort jag får då jag har valpar hemma, dem skrattade åt mig först men förstod nog av min blick att de var på allvar. Lunchen intogs hemma och på eftermiddagen var jag och träffade Sillen och hon fick träffa Kit, en nos på kinden, blicken på mig och ja hon fattade. De närmaste dagarna ammade vi ikapp, när jag kollade igenom valparna låg Kit mellan Sillens framben o hon passade han åt mig. Vi jobbade som ett team. Siri gick runt och vaggade, hon var rejält tjock. När söndagen kom så hade jag lämnat sillen och hennes valpar för en stund och gått in för att rasta mina hundar, Annie med hennes familj skulle komma på middag hem till mamma så vi skulle mötas där inne, jag har precis ammat klart när telefonen ringer, de är Annie, dem kom precis hem till mamma, allt jag hör är spruckit, tarmar ute, slänger bokstavligen talat ner Kit i vagnen och springer över gräsmattan genom grinden. Tack o lov sover Kit! Sillen ligger stilla mitt i lådan, valparna längs kanten av lådan. Hon stirrar på mig med en panikartad blick som skriker hjälp mig! Jag ringer till kliniken, får inget svar, ringer mamma inget svar, ringer björg och Kicki (som jobbar idag) inget svar, tillslut får jag tag i björg, dem instruerar mig på telefonen att ta en handduk om magen och tarmarna, björg går till mamma på jobbet och skickar hem henne med bilen så vi kan ta oss till kliniken. Björg o Kicki förbereder för operation. Vi placerar Lex och Håkan i en hundbädd på toan där det är golvvärme, bär in valparna till dem och säger vakta dem! Lex tog uppgiften på största allvar. Vi tog en handduk och la om magen på Sillen, paketsnöre för att hålla ihop allt. Allt jag tänkte var Dö inte nu! Med i tankarna fanns Madame som var Skendräktig och hade mjölk, de var min plan B! Jag håller om magen och Annie lyfter fram och Gustav bak, mamma backar in bilen och vi lyfter in henne jag sitter med henne i bagaget, inga skor, allt gick så fort. Annie kör och vi kommer till kliniken, bär in henne och drogar ner henne, hon svarar dåligt på drogerna men tillslut är hon ikull! Operationen kan börja! Kit blev kvar hos mamma och Gustav, som tur var nyligen ammat. Jag ringer Micke som är på jakt och ser till att han kommer och hämtar upp sillen efter operationen. Kicki opererar lugnt och metodiskt. Jag åker hem, några timmar senare kommer Micke o Annie med sillen, hon sover än, vi lägger henne i lådan med filtar och värmedynor. Dropp av olika slag kopplas på henne. Vi lägger till alla valparna som börjar dia, sillen kollar upp på mig, säger till henne, de är lugnt alla är här, du fixar detta! Hon kollar igenom alla tvättar av dem o somnar sen om. Den natten sover mamma hos henne. Hon klarar det mycket bra, oron att hon ska tappa mjölken är ännu stor men tack och lov gick det bra! Måndag förmiddag börjar Siri valpa! Jag är hemma själv, går mellan Sillens olika dropp och Siri, ammar och förlöser valpar. Siri var fantastisk duktig och fick två fina valpar! Sillen återhämtar sig sakta men säkert och efter några dagar vågar vi andas ut! Hon lämnas dock inte obevakad en sekund! Grandisvalparna blir stora och får flytta ner i hundhuset, nu börjar trampandet, jag spenderar massor av tid ammandes hos valparna, går mellan mopsvalpar och grandisvalpar. Snön kommer en sväng o grandisarna har fullt ös i snön! Vi har stor trädgård och i takt med att grandisvalparna växer och blir modigare så kommer upptäckarlusten, helt plötsligt är åtta valpar utspridda över en mkt stor yta, hör hur några piper för dem inte hittar tillbaka, lindar kit i en filt o går ut o letar! Fullt sjå att få in alla igen😂 Innan julhelgerna är slut att hela gänget flyttat! Lugnet la sig och vi kände oss klara med uppfödning! Men nu sitter jag här igen! En mopskull på gång, ultraljudet visade ett gäng och en Madame som jag väntar på att löpet ska sätta igång så hon kan insemineras (denna gången i Uppsala och jag är inte på tjocken) Så ja man glömmer visst fort😂